Du är den som alltid får mig att skratta.
Du är den som vet mest om mig av alla.
Vi förstår och litar på varann.  
Minnena med dig är många och oförglömliga, så underbart roliga och
jag kan inte göra annat än att tänka tillbaka och skratta.
Men vad hände? Känns nu som vi är Frida och Sandra, förut var det Vi.
Alla såg oss som en person, och var du ifrån mig en dag, var halva jag borta.
Hur kunde vi låta det hända, att vi bara gled längre och längre ifrån varann.
Jag skämms för det, varje dag. Hur kan jag låta en stor del av mig försvinna?
Det var ju du som var annledingen till att livet lekte, att allt var perfekt.
Vi har varit bästa vänner i lite över 17år nu Sandra, vi kan inte mista varann nu? <3
Eller hur bästis?

Vi har i alla fall bestämmt att vi ska åka utomlands när vi har fyllt 18, längtar så jag spricker!
Jag kan inte tänka mig ngt bättre än att spendera 1-2 veckor tsm med världens bästa och
roligaste person <3! Jag älskar dig, och kommer alltid göra!